onsdag den 15. februar 2012

Den døde vinkel

Pludselig en stor poesi på vej til arbejde fra svenske Kent. Uf, hvor det kvidrer:

Jag var länge ensam enda barnet
Ett monster underst i en hembyggd våningsäng
Och på håll såg jag ljusen dö i dimman
Precis när mörkret tändes upp igen

Och jag såg dig springa över skaren
I jakten på din sagolika vy
Och du lärde mig att fullständigt försvinna
In i dina tankar i ditt huvud står jag fri

Ge mig en vinterdrog
Ge mig allt du har
Kom nu jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga var en storm jag såg
Som sommarsnö
I döda vinkeln ser jag allt du gör

Och där kommer dom jag ser dom mellan träden
Snälla kan du hjälpa mig att fly
Deras ögon är som mareld över världen
Jag kryper där i askan fågel Fenix född som ny

Ge mig en vinterdrog
Ge mig allt du har
Kom nu jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga var en storm jag såg
Blåsa sommarsnö
I döda vinkeln ser jag allt du gör

Ge mig en vinterdrog
Ge mig sommarsnö
Kom nu jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga dansar stormar små
Men det är du som för
I döda vinkeln ser jag allt du gör

Ingen kommentarer: